|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
geoffrey chaucer
|
|
Born: c. 1340
Birthplace: London, England
Died: 1400
Best Known As: The author of The Canterbury Tales
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
georg engelhardt schroder
|
|
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare.
Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier.
Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst.
När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet.
Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Georg Melchior Kraus
|
|
(26 July 1737, Frankfurt am Main - 5 November 1806, Weimar) was a German painter. A student of Johann Heinrich Tischbein, he was also a teacher himself (his pupils included Ferdinand Jagemann), as well as an entrepreneur and friend of Goethe. He was a co-founder of the Ferstliche freie Zeichenschule Weimar with Friedrich Justin Bertuch in 1776.
|
|
 |
georg pauli
|
|
1855-1935, youths bathing, 1914 nationalmuseum |
|
 |
Georg Pencz
|
|
Georg Pencz (c. 1500 probably in Westheim near Bad Windsheim/Franconia - 1550 in Liepzig) was a German engraver, painter and printmaker.
Pencz travelled to Nuremberg in 1523 and joined Albrecht Dereres atelier. Like Derer, he visited Italy and was profoundly influenced by Venetian art and it is believed he worked with Marcantonio Raimondi. In 1525, he was imprisoned with the brothers Barthel Beham and Hans Sebald Beham, the so-called "godless painters", for spreading the radical views of Thomas Mentzer by asserting disbelief in baptism, Christ and transubstantiation. The three were pardoned shortly afterwards and became part of the group known as the "Little Masters" because of their tiny, intricate and influential prints.
In Nuremberg, influenced by works he had seen in Italy, Pencz painted a number of trompe l'oeil ceilings in the houses of patrician families; one, for which a drawing survives, showed workmen raising building materials on a hoist, against an open sky, to create the illusion that the room was still under construction.
Around 1539, Pencz briefly returned to Italy, visiting Rome for the first time, returning to Nuremberg in 1540, where he became the city painter and earned his greatest success as a portraitist. As an engraver, he ranks among the best of the German eLittle Masterse. Notable prints include Six Triumphs of Petrarch and Life of Christ (26 plates). The best of his paintings are portraits, such as Portrait of a Young Man , Portrait of Marshal Schirmer and Portrait of Erhard Schwetzer and his wife. |
|
|
|
|
|
|
|
 |
georg von rosen
|
|
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv. |
|
 |
Georg Weissmann
|
|
painted Christian Ludwig II, Duke of Mecklenburg-Schwerin in 1731 |
|
|
|
|
|
 |
George Armfield
|
|
British, born circa 1808-1893
He was born in Wales
His father was a painter, who for some time had a studio at 54, Pall Mall, London and from his father, George Armfield obtained any artistic tuition he may have received.
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
George Benjamin Luks
|
|
(August 13, 1867-October 29, 1933) was an American realist artist and illustrator. His vigorously painted genre paintings of urban subjects are examples of the Ashcan school in American art.
Luks was born in Williamsport, Pennsylvania, to Central European immigrants. His father was a physician and his mother was an amateur painter and musician.The Luks family (George, his parents and five siblings) eventually moved to Pottsville, in Southern Pennsylvania near the coal fields. In this setting, he learned at a young age the importance of compassion by watching how his parents helped the coal miners' families, and many believe that this is the reason why lower class New Yorkers were often Luks's subject matter. Luks studied at the Pennsylvania Academy of Fine Arts before he traveled though Europe where he attended several art schools. Later he went to Desseldorf where he lived with a distant relative, a retired lion-tamer. He abandoned Desseldorf for the more stimulating spheres of London and Paris. He then returned to Philadelphia in 1893 where he was an illustrator for the Philadelphia Press where he met John Sloan, William Glackens, and Everett Shinn. They would meet at the studio of Robert Henri, an artist who emphasized the depiction of ordinary life, shunning genteel subjects and painting quickly. The group became known as the "Philadelphia Five". In 1896, Luks moved to New York and began his art career there as the premier humorist artist for the New York World. During his time as an illustrator there, he lived with William Glackens. |
|
|
|
 |
george bernard shaw
|
|
Born: 26 July 1856
Birthplace: Dublin, Ireland
Died: 2 November 1950 (natural causes)
Best Known As: The author of Pygmalion |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
George Dance the Younger
|
|
George Dance the Younger (1 April 1741 - 14 January 1825) was an English architect and surveyor. The fifth and youngest son of George Dance the Elder, he came from a distinguished family of architects, artists and dramatists. He was hailed by Sir John Summerson as "among the few really outstanding architects of the century", but few of his buildings remain.
He was educated at the St. Paul's School, London. Aged 17, he was sent to Italy to prepare himself for an architectural career and joined his brother Nathaniel, who was studying painting in Rome. George was a member of academies in Italy, showing much promise as a draughtsman, and much of his later work was inspired by Piranesi, with whom he was acquainted.
He succeeded his father as City of London surveyor and architect on his father's death in 1768, when he was only 27. He had already distinguished himself by designs for Blackfriars Bridge, sent to the 1761 exhibition of the Incorporated Society of Artists.
His earliest London project was the rebuilding of All Hallows-on-the-Wall church in 1767. His first major public works were the rebuilding of Newgate Prison in 1770 and the front of the Guildhall, London. His other London works include the church of St Bartholomew-the-Less (1797). In Bath he largely designed the Theatre Royal, built by John Palmer in 1804-5. Sir John Soane was a pupil.
Many of his buildings have been demolished, including the Royal College of Surgeons, Newgate Prison, St Luke's Hospital for Lunatics, the Shakespeare Gallery in Pall Mall, the library at Lansdowne House, the Common Council Chamber and Chamberlain's Court at the Guildhall, Ashburnham Place, and Stratton Park (demolished save for its Tuscan portico)
With his brother Nathaniel, he was a founder member of the Royal Academy in 1768, and its second professor of architecture, from 1798 to 1805. For a number of years, he was the last survivor of the 40 original Academicians.
|
|
|
|
|
|
|
